Sofi Lardner Häggström är utbildad på Konsthögskolan Valand i Göteborg 2002-2008 och är numera bosatt och har ateljé i Tyresö utanför Stockholm. Hon har medverkat vid ett flertal separat och grupputställningar på konsthallar, gallerier och museer. Sofi är även verksam som lärare och konstpedagog på skolor och anordnar workshops i konst och måleri.

—

Inspirerad av historiska händelser och platser undersöker jag tid, historia och det okända. Spår och rester påminner om det förflutna men frambringar samtidigt nya berättelser och bilder. Jag arbetar med måleri på papper eller duk och ibland skulpturala måleriska objekt eller videoverk. Även om jag ofta förhåller mig till förlagor av något slag försöker jag ha en intuitiv hållning till den måleriska processen. Jag söker ofta en glidning mellan figuration och abstraktion där bildens uppbyggnad, komposition och färger är lika viktig som dess historia och ursprung.

I många år har jag främst intresserat mig för spiritismen och de kvinnor som var ledande i denna rörelse. I en tid då vetenskapen gjorde stora framsteg var spiritismens tankar om andra dimensioner inte så mycket märkvärdigare än t.ex. radiovågor eller fotografi. Spiritisterna trodde starkt på jämställdhet och engagerade sig i frågor som avskaffandet av slaveriet, kvinnlig rösträtt och “free love” vilket betydde att var och en själv skulle få välja att ingå äktenskap eller ta ut skilsmässa. Jag har mer och mer fokuserat på kopplingen mellan spiritismens kvinnliga medium och kvinnorörelsen. Kvinnor från alla samhällsklasser bar under denna tid krinoliner och turnyrer. Klänningar som formade och omformade deras kroppar. Med ställningar uppbyggda av stål och ben kunde dessa klädesplagg vara både ett skydd och ett fängelse. Kroppen stängdes in i en bur och det var svårt att komma varandra fysiskt nära. Att bära krinolin var samtidigt ett sätt att ta plats i samhället rent fysiskt genom sina vida stora utbyggda kroppar.

De senaste tiden har jag i mina målningar utgått från kvinnliga dräkter och kopplingen mellan kläder, kroppar och måleri som färg och rum. Rullar med linneduk och bomullstyger blir ställföreträdare för lager av hud. Dukarna och tygerna grunderas med nyanser av färger förknippade med kropp, kött eller skinn. 

Motiven till målningarna är inspirerade av tillskärningsmönster för kvinnliga klädesplagg från 1800 tal och tidigt 1900 tal. Min måleriprocess är experimenterande och jag prövar mig fram både i färger, former och material. Ihopskrynklade tyger med råa kanter kontrasteras mot målningar med bladguld och sammet. Jag tänker mig hur målningarna hänger från taket och skapar en storskalig måleriinstallation. Betraktaren rör sig genom rummet och runt målningarna. Stigar skapas och rumsligheter uppstår att vistas i.

På utställningen i Älgnäs Konsthall visar jag verk av mer privat slag. Ibland kan verk uppkomma väldigt spontant utan något planerande eller specifik tanke innan. Jag utgår från material snarare en en idé. Min Midja är ett sådant verk. Det är ett vitlackat gipsobjekt där jag utgått från formen av min midja. Jag hade folie och gips över och gjorde helt enkelt en lång korv av det för att se formen av min midja.

Flaggan är en hyllning till alla katter och kattälskare. I början av maj dog min katt Leo. Han har varit min följeslagare i 6 år. Leo hängde med mig hela dagarna i ateljén och hemma (eftersom jag har ateljén tio meter från huset). Det var han och jag. Jag arbetar ofta med mönster och cirklar och målar mina målningar liggande på golvet. Jag märkte att Leo alltid satte sig mitt i cirklarna. Katter har formkänsla läste jag på nätet. Har de möjlighet väljer de att vistas i former. Cirklar, kvadrater, ovaler….Nu är jag ensam i ateljén och det är tomt efter Leo. Jag fick frågan om att göra en flagga till utställningen och då blev det självklart att det skulle bli en hyllning till min bästa kattkompis.

Hemsida: lardnerhaggstrom.se
Insta: sofilardnerhaggstrom